Sitter i min paradis och myser till Dansbandskampen. 
Blir lite sugen att svänga mina icke lurviga. 
Lite svårt dock när jag är här själv. Vilket är något jag återkommer till lite senare.
Först lite kort om hur dagen gått i övrigt. Proteinpulver till frukost och lunch och so far so good. Packade ihop o åkte till Åsarna mitt på dan (hade sällskap med Lillen som skulle till mor) o när vi anlände hos mor blev det kaffe och jag kände mig lite hungrig så jag åt ett par knäckebröd.... och sen har det bara gått utför... har inte ätit jättemycket men jag har känt mig onyttig. Åt iaf lax o grönsaker till middag. 
Bara att bryta ihop o komma igen. 
Motionen har varit sparsam idag, har bara rensat i rabatterna (dragit upp blommor, som satt som berg) o lyft in grindarna. Får ta en promis runt byn imorgon bitti.
Idag är det fullmåne och den påverkar mig, som jag tidigare skrivit om, väldigt starkt! Den får mig oxå att fundera och reflektera lite över vad som händer och inte händer... Jag håller på att läsa böcker om hur jag själv ska kunna påverka mitt öde och vad som händer i mitt liv och det är så himla spännande och intressant och det ger mig massor av positiv energi. Jag känner stark kärlek till livet, mina vänner, min familj och framför allt till mig själv och det känns alldeles toppen! 
Skulle gärna vilja känna kärlek till någon av det andra könet också, eller ännu hellre känna ömsesidig kärlek till någon. Kärlek känner jag till någon, men det är komplicerat och kontakten minimal. 
Men hur någon kan påverka mig så otroligt starkt är för mig ofattbart! Och dessutom jobbigt när jag inte får vara nära... Men nu var det inte det jag skulle reflektera om... 
Utan det faktum att det för mig är helt obegripligt att det finns en person i mitt liv (eller fanns) som bara skiter i vad vi kommit överens om och bara försvinner ur mitt liv utan så mycket som en förklaring (trots löften om motsatsen). Samtidigt är det kanske bra att det kommer redan nu och inte senare när jag hunnit involvera mig mera!! För nu kan jag faktiskt släppa taget om honom (för det är en han o inte samma som jag skrev om nyss ) och gå vidare med mitt eget liv och det känns bra! Men jag blir ändå förvånad och förbryllad, för är det något som är viktigt för mig så är det kommunikation och ärlighet!! Varför inte bara säga som det är? Vad är det värsta som kan hända? Den frågan kanske man skulle ställa sig lite oftare så är det inte mycket som är så farligt egentligen. Slår härmed ett extra slag för ärlighet och att prata med varandra!
Blev ett längre inlägg än jag tänkt mig, men så kan det vara ibland. Nu ska jag fortsätta heja fram Patrik's Combo till nästa vecka i Dansbandskampen. Kram på er alla 
